Orgelpipor, kallade
pipor i sammanhang där det står klart vad man avser, är de tonalstrande delarna i en
piporgel, de klangkroppar som
stämmorna är hopsatta av. Piporna är i grunden av två typer:
Labialpipor
I
labialpipor, kollektivt
labialverk, bildas tonen som i en spetsflöjt (till exempel
blockflöjten): genom att inblåsningsluften styrs in i ett rör genom en smal springa (
kärnspalt), lämnad av en plugg (
kärna) som nästan pluggar igen röret, och mot den skarpa kanten till ett hål (
labium) i rörets vägg. Både
klangfärg och
tonhöjd bestäms av de exakta måtten (
mensurerna) på alla ingående delar och av lufttrycket; men framförallt av rörets längd, form och om det är slutet eller öppet i bortre änden. Låga toner (låg frekvens) kräver långa pipor, flera meter för de lägsta tonerna. För de högsta tonerna räcker några centimeter.
