Mjöldryga (lat. Secale cornutum) kallas ett vilstadium av sporsäcksvamparna Claviceps purpurea m. fl., svartvioletta fjäll. Som egentligenligen är så kallade sklerotier från Sphacelia-hyfer . En viss sorts svamphyfer som är karaktäristiska för just mjöldrygesvamparna. När svampens hyfer infekterar gräs eller främst råg så bildas snart en vit, mjuk och fårad myceliemassa. I myceliemassans fåror sitter konidiebärare hopade och de avsöndrar rent otroliga mängder av ovala och genomskinliga konidier. Konidierna bakas in i en vätska som har söt smak och därmed kallas den för honungsdagg. Det nu beskrivna konidiestadiet har tidigare benämnts som Sphacelia segetum. Efter en tid avsöndras vätskan och droppar ner från ex. vis rågaxen och lockade av den söta vätskan besöker flugor och andra insekter de infekterade växterna. Detta är den huvudsakliga spridningen av konidierna men spridningen kan i viss mån också förmedlas av vind och regn. Så småningom upphör emellertid konidieavsöndringen och de hittills mjuka myceliekropparna omvandlas till hornartade sklerotier som på ytan är svartvioletta (därav artepitet purpurea) men inuti består de av en vit parenkymliknande mycelievävnad. Sklerotiernas tillväxt pågår ganska länge och på så sätt kan de slutligen skjuta ut nästan mer än 1 cm ur axen. Det gör att man under fuktiga somrar ser sklerotierna förekomma på gräs, säd och särskilt råg. Eftersom sklerotierna innehåller starka gifter, är denna utdrygning av mjölet inte önskvärd. Secale cornutum betyder hornråg och eftersom mjödrygorna, precis som många andra giftiga svampar och växter, har fått en medicinsk betydelse, tillhandhölls Secale cornutum på apoteken i gångna tider. Skleroiterna innehåller flera starkt giftiga alkaloider, bland annat ergotamin och histamin. Det finns omkring 50 andra på liknande sätt sklerotibildande svampar i familjen  Clavicipitaceae som bildar honungsdagg på olika  värdväxter.

Mjöldryga (lat. Secale cornutum) kallas ett vilstadium av sporsäcksvamparna Claviceps purpurea m. fl., svartvioletta fjäll. Som egentligenligen är så kallade sklerotier från Sphacelia-hyfer . En viss sorts svamphyfer som är karaktäristiska för just mjöldrygesvamparna. När svampens hyfer infekterar gräs eller främst råg så bildas snart en vit, mjuk och fårad myceliemassa. I myceliemassans fåror sitter konidiebärare hopade och de avsöndrar rent otroliga mängder av ovala och genomskinliga konidier. Konidierna bakas in i en vätska som har söt smak och därmed kallas den för honungsdagg. Det nu beskrivna konidiestadiet har tidigare benämnts som Sphacelia segetum. Efter en tid avsöndras vätskan och droppar ner från ex. vis rågaxen och lockade av den söta vätskan besöker flugor och andra insekter de infekterade växterna. Detta är den huvudsakliga spridningen av konidierna men spridningen kan i viss mån också förmedlas av vind och regn. Så småningom upphör emellertid konidieavsöndringen och de hittills mjuka myceliekropparna omvandlas till hornartade sklerotier som på ytan är svartvioletta (därav artepitet purpurea) men inuti består de av en vit parenkymliknande mycelievävnad. Sklerotiernas tillväxt pågår ganska länge och på så sätt kan de slutligen skjuta ut nästan mer än 1 cm ur axen. Det gör att man under fuktiga somrar ser sklerotierna förekomma på gräs, säd och särskilt råg. Eftersom sklerotierna innehåller starka gifter, är denna utdrygning av mjölet inte önskvärd. Secale cornutum betyder hornråg och eftersom mjödrygorna, precis som många andra giftiga svampar och växter, har fått en medicinsk betydelse, tillhandhölls Secale cornutum på apoteken i gångna tider. Skleroiterna innehåller flera starkt giftiga alkaloider, bland annat ergotamin och histamin. Det finns omkring 50 andra på liknande sätt sklerotibildande svampar i familjen  Clavicipitaceae som bildar honungsdagg på olika  värdväxter.