Ghaznaviderna var en
muslimsk dynasti som fått sitt namn efter en turkisk äventyrare som
962 lyckades göra sig till herre över
Ghazni i östra
Afghanistan sydväst om
Kabul och där gjorde sig oberoende av
samaniderna. Omkring fjorton år senare valdes den turkiske
krigsherren Sebüktegin till furste. Denne lyckades utvidga sitt välde över de närmast liggande länderna. Hans son
Mahmud den store (
998-
1030) blev den egentlige grundläggaren av ättens ryktbarhet. Han drog själv på erövringståg till
Indien förbi både
Indus och
Ganges samt trängde fram till närheten av
Delhi underkuvande det ena riket efter det andra och samlande ett omätligt byte. Hans son och efterträdare Masud dog
1041. Vid dennes död sträckte sig väldet i väster till
Georgien och
Bagdad, i norr till
Buchara, i öster och söder till
Delhi och
Indusmynningarna.