Akemeniderna (
fornpersiska:
Hakhāmanishiya) var en
persisk dynasti. Namnet ”akemenid” syftar på grundarklanen (enligt traditionen uppkallad efter en ättefader vid namn
Achaimenes), som runt
556 f.Kr. under
Kyros den store befriade sig från
medernas rike, såväl som på det stora imperium som blev följden av sammansmältningen av de två. Akemenidernas rike är det första av de
persiska imperier som härskade över en stor del av
Mellanöstern. Det sträckte sig åt norr och åt väster till
Mindre Asien, till
Thrakien och större delen av kustområdena vid
Svarta havet, i öster ända till nuvarande
Afghanistan och en del av nuvarande
Pakistan, och åt söder och sydväst till nuvarande
Irak,
Syrien,
Egypten, norra
Saudiarabien,
Jordanien,
Israel,
Libanon och bort till norra
Libyen. Det imperium som grundades av akemeniderna hotade två gånger
Antikens Grekland, erövrade
Egypten och fick sitt slut år
330 f.Kr., då
Dareios III dukade under för
Alexander den store.