Den
arkeologiska perioden
Paleolitikum, eller
äldre stenåldern (
latiniserad ordbildning av
grek. παλαιός
palaios ’gammal’ och λιθικός
lithikós ’som rör stenar’) inleddes för omkring 2,5 miljoner år sedan, med de äldsta bevisen för redskapstillverkning, och varade till omkring år 10 000 f.Kr., den senaste
istidens slut. Paleolitikum är den första av
stenålderns underavdelningar och delas i sin tur in i tidig-, mellan- och senpaleolitikum. Därefter följer (beroende på vilken region det gäller och hur utvecklingen ser ut):
- Neolitikum (yngre stenåldern, bondestenåldern) följer direkt på paleolitikum i Mellanöstern, där man uppfinner jordbruket cirka 10000 f.Kr.
- Mesolitikum (mellanstenåldern) följer paleolitikum i norra Europa, och innebär en förändrad livsföring jämfört med den tidigare istiden, dock inte så att man börjar med jordbruk.
- Epipaleolitikum (grekiska "epi" betyder "på") följer paleolitikum i trakter där man varken börjar med jordbruk eller upplever förändrade livsvillkor i och med istidens slut. Dit hör stora delar av Afrika.