Kyrkostaten (
latin Patrimonium Petri,
italienska:
Stato della Chiesa, Stato pontificio, Stato romano), åsyftar i första hand den världsliga
stat som
påven styrde över
752 till
1870, och som är en del av
Vatikanstatens historia och ursprung. Kyrkostatens territorium sträckte sig när det var som störst över vad som idag är mellersta
Italien, från
Tyrrenska havet i sydväst, till
Adriatiska havet i nordöst, och var begränsat av
Lombardiet i norr, av
Modena och
Toscana i väst och i sydöst av
kungariket Neapel. Kyrkostaten hade komplicerade relationer till
Heliga romerska riket av tysk nation, där maktkamper mellan
kejsare och påve ständigt gjorde sig gällande. Från omkring 900-talet var dock Kyrkostaten självständig. Påvedömet hade ingen egen erkänd
stat från 1870 fram till
1929, då staten som sedan dess heter
Vatikanstaten erkändes.