Ätolien ( auch Aitolien, ) ist eine Landschaft in Griechenland, die im Westen an Akarnanien grenzt, von dem es durch den Fluss Acheloos getrennt ist, im Norden an Epirus und Thessalien, im Osten an die Regionalbezirke Evrytania und Fokida (in der Antike die ozolischen Lokrer), und im Süden an den Eingang zum Golf von Korinth.

Aitolien (grekiska Αιτωλια, latin Aetolia) var ett forntida landskap i Grekland. Näst Akarnanien, från vilket det skildes genom floden Acheloos (nu Aspros eller Aspropotamos), var Aitolien det västligaste landskapet i antikens Grekland. Det låg vid Korintiska viken. Enligt sagan fick området sitt namn efter Endymions son Aitolos, som skall ha invandrat dit från Elis. Landet var vid kusten och längs floderna Acheloos och Evenos (nu Fidares) jämnt och fruktbart, men för övrigt ett vilt och skogbevuxet bergland, genomdraget av bergskedjorna Arakynthos (nu Zygos), söder om sjön Trichonios, Panaitolion (nu Plokapari) samt, längst i norr, Tymfrestos och Korax, en sydlig fortsättning av Pindos. Städerna var få; de viktigaste var Thermon, Kalydon, Pleyron och Chalkis.

Ätolien ( auch Aitolien, ) ist eine Landschaft in Griechenland, die im Westen an Akarnanien grenzt, von dem es durch den Fluss Acheloos getrennt ist, im Norden an Epirus und Thessalien, im Osten an die Regionalbezirke Evrytania und Fokida (in der Antike die ozolischen Lokrer), und im Süden an den Eingang zum Golf von Korinth.

Aitolien (grekiska Αιτωλια, latin Aetolia) var ett forntida landskap i Grekland. Näst Akarnanien, från vilket det skildes genom floden Acheloos (nu Aspros eller Aspropotamos), var Aitolien det västligaste landskapet i antikens Grekland. Det låg vid Korintiska viken. Enligt sagan fick området sitt namn efter Endymions son Aitolos, som skall ha invandrat dit från Elis. Landet var vid kusten och längs floderna Acheloos och Evenos (nu Fidares) jämnt och fruktbart, men för övrigt ett vilt och skogbevuxet bergland, genomdraget av bergskedjorna Arakynthos (nu Zygos), söder om sjön Trichonios, Panaitolion (nu Plokapari) samt, längst i norr, Tymfrestos och Korax, en sydlig fortsättning av Pindos. Städerna var få; de viktigaste var Thermon, Kalydon, Pleyron och Chalkis.